En klapp på axeln till mig själv
dagens mamiii. Ler väldigt sällan på bild haha, känner mig så obekväm=)
Det var en tjej från USA som kommenterade mina bilder så gick in och kikade på hennes instagram, och hon hade skrivit ett långt inlägg om hur de senaste månaderna varit extremt jobbiga och att hon blivit deprimerad för att det var så kämpigt. Hennes man hade jobbat varje dag, och hon var själv med deras 1åring hemma och fick göra alla hussysslor, städa, laga mat och handla utan någon hjälp. (innan hade dom haft 3st barnvakter/hemhjälp + att hennes man var hemma). Ur hennes perspektiv var det såklart jättejobbigt så dömer henne inte alls, men herregud vilken skillnad! Och det fick mig att klappa mig själv på axeln och känna mig stolt. Som är hemma med två barn (även om Melina går 15h i veckan hinner man typ ingenting på dom timmarna), som städar, handlar, lagar mat varje dag och tar mig tiden att träna och försöka komma i form igen. Det är så lätt att bara göra och inte tänka. Som igår när T åkte iväg med båda barnen till sin mamma och ringde och berättade hur duktig jag är som gör det här varje dag, han var helt matt av att rodda med skötväskor, bebis och en 3 åring samtidigt haha.
Jag kan lätt jämföra mig med andra tränings-instagram och tänka "åh vad hon är duktig" och det är hon ju (såklart) MEN hon har ju inte 2 barn hemma, varit gravid för två månader sen, och hon kan lägga all sin tid på träningen och kosten medan jag lagar två middagar varje dag, en till mig och en till barnen/T och bara kan träna när Lennox sover. Det är ju helt olika förutsättningar och ibland glömmer jag det!
Förresten tänkte jag faktiskt börja med en rolig sak...nämligen löpträna! Löpning är ju en perfekt träningsform för att man får frisk luft och det är tio gånger lättare att komma ut än att åka till gymmet om Lennox t.ex är grinig. Jag har ju inte kunnat springa på åååår men nu med min nya höft borde det gå toppen så länge jag börjar försiktigt. Hoppas ni vill följa med på min löpträning, wiho!
.
